norgetoserna

Jag  skrev ju att jag skulle berätta lite om mig och Irene =)
Så här kommer det!


Irene och jag lärde känna varandra när vi skulle börja 6:an.
Vi hamnade i samma klass...6:a
Irene kom från Muskö och jag från Ösmo..
Irene var pinn smal och hade savannbyxor i flera olika färger och vita buffalo skor..Hur coolt var inte det liksom?
Jag var tjock som en köttbulle och ful..Men på något konstigt sätt blev det jag och Irene.
Irene och jag blev retade..Jag för köttbullen och hon för spagettin och piccaso..Det var en ganska jobbig tid då,men vi hade ju varanndra...Vi spelade fotboll tillsammans och umgicks mycket på fritiden..

Men någon gång där på högstadiet blev vi ovänner över någonting jag inte har en aning om vad det var..
Så vi pratade knappt med varann..Då började Irene hänga med "töntarna" och jag med dem coola..

Helt stört..Men sen slutade vi skolan..Kommer ihåg att Irene skrev väldigt fint på min klassbild för jag började gråta..


Irene började på Walters i Haninge och jag i Nynäshamn.
Irenes mamma flyttade till skåne med sin nya man och barn..
Det var en väldigt jobbig tid för Irene för hon ville ju inte lämna sin kära pojkvän,vänner och skolan..
Hon fick helt enkelt välja att antingen flyttar hon med, eller så flyttar hon till sin pappa..
Till saken hör att Irene aldrig haft bra kontakt med sin pappa...
Han har varit väldigt konstig under deras uppväxt...
MEN...Vad skulle hon göra..Hon flytta till sin pappa.


Medans allt detta pågick så gick ju jag också i gymnasiet..Mådde piss och gjorde hemska saker mot mig själv..
Vilket resulterade i att vi fick flytta till bromma..Men jag gick kvar i skolan i Nynäshamn..

Ibland kunde jag möta Irene vid tåget...Då pratade vi..
Hon fösökte alltid stötta mig och försöka förstå..Men jag brydde mig typ inte...
Var så inne i min lilla bubbla..
Vi bestämde en gång att vi skulle ta en promenad och gjorde det...Himla mysigt...
Hon berättade allt om familjen,pappan,johan(pojkvän) m.m
Irene och jag kunde känna varandras ångest...
Men sen hördes vi inte på länge ändå..


Irene jobbade som en tok samtidigt som hon pluggade..Hon har alltid jobbat..
När hon var 15 år jobbade hon på kiosken vid skolan..Sen dess har hon alltid jobbat..
Började redan då betala hemma..
Hon är såå duktig..För duktigt...Man kan inte jobba dygnet runt,plugga för hägsta betyg,vara en bra flickvän, och träna samtidigt..
Man klarar det ettt tag,men inte under en lång period...

När Irene bodde hemma hos sin pappa mådde hon skit...Det funkade inte..Alls....
Hon bodde mer eller mindre bara hemmas sin pojkväns föräldrar..
När hon gick i 3 an på gymnasiet(om jag minns rätt) flyttade hon till sin egen lägenhet i Nynäshamn..
Hon jobbade ju jämt så hon klarade det...Aldrig en ledig helg..på hur många år som helst..Vem klarar det?
Hon jobbade på Lindex i Farsta och sen öppnade dom i Nynäshamn,då hamnade hon där..


När vi slutade 3.an på gymnasiumet fanns inte jag...Jessica var borta..Det var bara en kropp...
Irene och jag pratade ibland på datan...Hade väldigt väldigt lite kontakt...


Ett år gick om jag inte minns fel..Jo ganska exakt ett år faktiskt...
Jag hade börjat komma tillbaka...
Jag flyttade till en kompis i Ösmo..Sarah =)
Sarah hade funnits vid min sida heeela tiden utan att jag visste om det..
En av få som verkligen såg mig..Den enda som fick hälsa på mig på sjukhuset..
Jag började jobba på Körunda golfklubb..I restaurange...
Det gick jätte bra till en början..Men inte i längden..
Jag gjorde mig själv illa..
Sen är det så att Sarah mådde inte heller bra så vi var inte bra för varann..
Även om vi älskar varanndra som systrar och alltid kommer göra..

Sen en dag när jag ska till nynäshamn möter jag Irene..
Hon berättar att hon bor i en egen lägenhet och att hon jobbar på Lindex i Nynäshamn..
Vi är glada att se varandra..Hon säger att dom söker personal..
Jag hatade mitt jobb på Körunda nämligen..Så jag nappade...
Jag lyssnade på Irenes råd och gick in och sökte..Jag fick jobbet..På en gång..


Jag sa upp mig på Körunda..Dom behandlade oss ändå som idioter..
Började på Lindex..
Jobbade med Irene nästan hela tiden...Gud vad jag hade saknat henne och det var ömsesidigt..
Vi mådde igentligen inge bra nån utav oss...
Jag kunde inte bo kvar hos Sarah så jag flyttade till en annan vän som heter sanna.
Det var väl sådär..Jag var ju störd..På riktigt..Inge lätt att ha å göra med den perioden...
Men de fick gå sålänge...Jag och Irene hängde varje dag...Vi blev mer och mer tajta igen..

Till slut flyttade jag hem till Irene...
Där mådde jag som bäst..
Hade noll kontakt med mamma...
Hatade henne då ,helt utan annledning..
Vägrade träffa henne och vägrade svara när hon ringde...

Nu kommer jag till det speciella..

Irene och jag kunde läsa varandra..Hon kunde komma hem en dag och jag visste precis hur hon mådde..
Ibland vaknade jag av att hon grät och tvärtom...Då omfamnade vi varann och lovade att allt skulle bli bra..
Min ångest var hennes ångest...Ni förstår?

Hon var den ENDA som då förstod mig...Kanske jag inte lät någon annan förstå..Jag släppte alla mina vänner..
Jag vet...Jag var hemsk..Samma saknad efter en pappa...Varför älskade dom inte oss?
Dög vi?m.m. Så osäkra och så naiva...

Jag bodde hos Irene ett bra tag..Vi jobbade tillsammans och sen gick vi hem och bara var...
Samma visa varje dag...
JAg försökte vara en hemmafru typ haha..Gjorde alltid bullar och lagade alltid mat..Ville visa min tacksamhet att jag fick bo hos henne...
Men tillslut brast allt...Jag försvann..IGEN...
Var tvungen att flytta till ett ställe utan min vilja...
Och fick sluta jobba...

Så det var tiden vi bodde tillsammans..



Jag blev bättre...Friskare..
Vi hade fortfarande "våran" kontakt..
Irene började plugga i sthlm..Vi träffades ibland..


Sen flyttade hon till Göteborg och gjorde sin praktik..
Jag följde med Irene ner..Irene var nervös och mådde inte så bra..
Jag var med henne hela första veckan...
Det var heeelt fantastikt...Vi mös,träna, och lärde känna staden m.m
Vi hade varanndra igen=) Allt var som vanligt..Men jag var friskare änn sist=)


Irene bodde i göteborg i 6 månader,sen flyttade hon hem till sin pojkvän igen..
Men det var bara tillfälligt..Dom kunde ju inte bo där..
Dom flyttade ihop i sthlm istället..En jätte jätte fin lägenhet på Rådmansgatan..Lyx,lux,lux ;)
Irene började jobba på Lindex i Sollentuna som dekoratör..Och där är vi nu..Typ....
Sen har det hänt lite saker som inte behövs ta upp just nu,kanske kommer senare..Lite känsligt..

Men iallafall...på den vägen är det...
Helt stört vilken resa vi gjort tillsammans..Och nu när jag skriver har jag förmodligen glömt hälften..
Men ni förstår på ett ungefär...

Irene är en fantastisk männsiska..Det spelar ingen roll om vi inte träffats på 6 månader..Allt är som vanligt..För vi känner varanndra rakt igenom..Vi kan säga att vi mår piss och låt mig va..Vi förstår..
Hon är en utav de vackraste människor jag vet och det är både på insidan och utsidan...
Tjejer kan ha svårt att ge varandra bekräftelse och på riktigt tycka det är kul när någon annan får beröm..
Så är inte Irene...Ingen är bättre på att ge komplimanger och vara glad för någon annans skull..
Du är grym Irene och jag kommer alltid älska dig...Du är en stor del av mig...

You rock girl..

Vi kommer alltid vara vänner och när någonting är tufft vet du att jag sitter på din axel..Precis som du gör på min..I can feel it ;)





Me lööööööööööv ya